Hoppning skithögt!

Häst: Talar
Lektion: Hoppning bom + oxer (rätt så högt, minst 90cm!).
Lärare: Ingela

Eftersom jag har igenridningar nu så frågade Ingela om jag kunde vara med på hoppgruppens träning. Och eftersom tisdagens hoppning gick så bra så sa jag ja utan att tveka. Hoppning är trots allt väldigt kul!

Vi började med att hoppa från skritt! Ganska högt till slut, kanske 40cm (jag gissar alla höjder för jag fick känslan av att jag inte skulle fokusera på den exakta höjden). Poängen med det var att se att hästen inte behöver fart för att hoppa. Och så tror jag att det var väldigt nyttigt för mig att hålla mig så lugn ända fram till hindret...

Talar var ännu finare idag. Gick i form i galoppen för mig, och jag har det på film! Micke filmade. =D Han var också väldigt lydig mot vad han kan vara när jag ville svänga. Kunde gått värsta dressyrprogrammet på den kusen kändes det som! Bra start, och den som inte fattat vilken fin häst Talar är... ja, den har missat något! =)

Sedan hoppade vi i trav också och skulle rida lätt ända fram till hindret. No probs, men Ingela tjatade om mitt överliv. Med rätta, har jag sett på filmerna Micke tog. Jag slänger mig fram, ofta för tidigt, sedan rätar jag inte upp mig. Det stod ju inget hinder efter det första idag, så då glömde jag totalt av upprätningsprocessen. Min hjärna resonerade väl som så att det inte var så noga när det inte fanns ett hinder till efterpå. Men när jag nu är så bra på att räta upp mig, varför inte bara göra det? Måste tänka på det hädanefter!

I galopp blev det omöjligt att hantera Talar efter hindret, eller om det började redan när vi travade. Det var lite läskigt, men jag tänkte inte så mycket på det. Tills jag kom i obalans mot hindret, Talar fumlade till det och jag landade på hans hals. Talar blir tydligen rädd när man gör så och ökade farten. Knas-Talar! Jag hoppade av och hamnade under honom. Det såg tydligen jätteläskigt ut, men när jag tänker tillbaka kan jag inte minnas att jag var rädd. Jag är så konstig och bara accepterar läget även när jag vet att det kommer göra ont. För det gör det ju när en häst springer över en. Eller det gjorde det faktiskt inte. Inte just då. Man hinner inte känna något förrän kroppen sätter igång någon slags anti-smärt-action. Det kom inte förrän efter lektionen. Däremot vart det svårt att andas pga att hakremmen till hjälmen höll på att strypa mig. Det ska ju inte kunna hända när man har en sån där hak-kopp! Och jag märkte inte att min luftstrupe blivit halvmosig förrän jag skuttat upp på hästen igen och det svartnade för ögonen.

Jag fick hoppa tre gånger till efter det, och fick beröm för att då gjorde jag allt rätt! Sådan är jag.

Så att tänka på:

• ska man hoppa så högt kanske man ska lära sig bedöma avstånd när inte hästen kan det! Hehe... =)
• att räta upp sig efter hinder är LIKA viktigt även om det inte finns fler hinder att hoppa. Hade jag gjort det hade jag kanske inte haft ett blått knä nu.
• Vänta in hästen inför hindret, annars hamnar allt lätt i obalans. Jag är för det mesta bra på det, så det ska gå ännu bättre hädan efter!

Rolig notis: När Ingela säger åt mig att jag rider dåligt tar jag det som en komplimang. För hon skulle ju aldrig sagt det om hon inte trodde att jag kunde bättre egentligen!

Video: